…I'm so excited…

Allmänt, Foto / Permalink / 0

Idag var jag ledig, men ändå rätt så produktiv. Jag överraskade till och med mig själv. Imorgon skrivs engelskahörfen. Wish me luck. På onsdag ska jag träffa en kompis.❤️

På torsdag är det PENKKIS (!!), middag med grabbarna och utgång (can't wait)😍🎉 På fredag är jag trött. Och i helgen börjar pluggandet på allvar. (Man kan ju alltid låtsas.)

Bara ifall ni är intresserade vad jag sysslar med i veckan.

 
 
 

De mårar å på

Allmänt / Permalink / 0
Livet alltså. Vardagarna, helgerna. Sedan jag hörde av mig senast har det hänt en hel del - igen.
För det första tog jullovet slut, vilket alltid är lika sorgligt. Jag har alltid tyckt att vårterminens första dag är den jobbigaste skoldagen på hela året. Varför vet jag inte.
 
Det att jullovet tog slut ledde ju oundvikligen till att skolan drog igång igen. Min sista termin. Min sista termin! MIN SISTA TERMIN?! Vart for hela gymnasietiden egentligen? Det sägs ibland att gymnasietiden är den (näst)bästa tiden i livet, och jag kan delvis hålla med. Härmed inte sagt att jag inte ser framemot studielivet... ;)
 
Det är en otrolig frihet man känner när man börjar studera på andra stadiet. I alla fall jag upplevde det så. Tidsplaneringen blir mer eller mindre på eget ansvar. Att läxorna görs blir helt och hållet på eget ansvar. Att ta sig i kragen och fara till skolan även de gråaste av måndagar blir på eget ansvar. Ett ansvar som jag älskar att ha, eftersom det får mig att känna mig ansvarsfull, mogen och självständig på åtminstone några områden.
Jag har funnit goda vänner, och börjat känna mig som en i gruppen.
Jag börjar veta vem jag är, och jag börjar kunna acceptera vem jag är.
Jag har fått läsa en massa intressanta och mindre intressanta kurser, och äntligen kommit underfund med vad jag vill göra i framtiden. Det var ingen självklarhet för ens ett halvår sedan.
Jag har haft tre fina år i en fin skola, och dessutom fått undervisning och stöd från fantastiska lärare.
(Och sen får jag inte heller glömma körkortet! Yay!)
 
Men det har också varit ofattbart tungt. Jag var som mest sjuk i ätstörningen när jag började på ettan.
Jag har känt mig annorlunda och inte som en i mängden.
Jag förlorade min pappa när jag gick på tvåan.
Det har varit mycket jobb för att kunna uppnå mina mål, och nu i efterhand är det förstås lätt att konstatera att det kanske inte var värt det precis varje sekund. Jag borde ha lättat på tyglarna ibland.
 
Nu är det penkkis, läslovet och vårens studentskrivningar kvar. I slutet av mars tar jag sommarlov, för att sedan komma tillbaka i juni och få betyg och mössa. Förhoppningsvis ska jag få in lite jobb däremellan också.
 
Så kort sagt är det väl skolan som tagit upp största delen av min tid och tankeverksamhet de senaste veckorna. Och så kommer det fortsätta några veckor till, dock inte mig emot. Jag vet att jag kommer att sakna den the minute jag stiger ut ur skrivsalen för sista gången.
 
 
 
Att studera i Cambridge vore ju inte helt fel...
 
 
Till top