No shit

Tankar / Permalink / 0

Just nu förbereder jag mig inför höstens studentskrivningar. Helst skulle jag vilja skriva att jag pluggar enligt en väluttänkt plan, och att jag vet exakt vad jag håller på med. Det kan jag inte, för det vore lögn. Vissa dagar förbereder jag mig bara mentalt för att ens orka börja plugga, vissa dagar pluggar jag. Sånt är livet.

Nu till poängen med inlägget. När jag läste hälsokunskap för några veckor sedan, stötte jag på denna rubrik. "Också ett handikappat barn blir älskat". Yes? And? Måste man ens påpeka en sådan sak? Är det inte en självklarhet? Måste man skriva ut en sådan sak, i en skolbok, eller ens överhuvudtaget?

Som ungdom med en funktionsnedsättning, kan jag meddela att man känner sig mycket utpekad i situationer som denna. Tror folk faktiskt att man måste lära ut att "även barn med handikapp blir älskade"? Jag är ganska säker på att de allra flesta människor förstår det av sig själva.

Jag förstår att misstag sker, och jag vet också att det är lätt hänt att man utrycker sig klumpigt och fel ibland. Det är omöjligt att alltid se saker ur alla tänkbara perspektiv, och beakta alla eventualiteter. Jag anklagar ingen. Men jag tycker att en rubrik like this borde skrotas.

Slutligen vill jag skicka en virtuell kram till alla i min omgivning. Min familj, min släkt, mina kompisar, min klass. Jag får vara den jag är med er, och behöver inte känna mig utpekad. Tack❤️

Till top